Häromdagen släppte Microsoft årsmodell 2005 av utvecklingsmiljön VisualStudio. Jag har länge varit nyfiken på den och tack vare att det finns en gratisversion beslutade jag mig för att ladda hem och testa. Till en början gick allt bra, nedladdning och installation fungerade. Men så hände det som allt för ofta händer när man använder mjukvara: det fungerar inte. Och det var inte något obskyrt litet skönhetsfel. Så fort man skapade ett nytt projekt hängde sig hela utvecklingsmiljön. Helt dött var det. Jag fick ägna ett par timmar åt felsökande. Och det tycker jag är fruktansvärt irriterande.
Jag vill inte svartmåla Microsoft på något sätt. Mitt problem med VisualStudio är bara ett exempel på det extremt vanliga fenomenet att mjukvara strular. Jag har haft liknande strul med massor av produkter, senast med installationen av min IPod och jag har sedan länge ett pågående krig mot min DVD-brännare. Två vanliga egenskaper med sånt strul är för det första att en van datoranvändare ofta kan lösa problemet inom något tiotal timmar och för det andra att man efteråt inte har lärt sig något som man någonsin kommer att ha nytta av igen. Och det är det senare som gör felsökningen så irriterande. Jag har inget emot att lära mig nya saker som jag kan ha nytta av i framtiden eller som är intressanta i sig själva, men jag blir bara bitter av att fylla min hjärna med meningslöst dravel. Som till exempel att första gången man startar VisualStudio 2005 gör man bäst i att inte ha antivirusprogrammet F-Secure igång.
Och vart vill jag komma med det här? Jag vet inte riktigt. Kanske vill jag bara lätta på trycket lite. Eller så vill jag uppmana alla skarpa hjärnor att fundera på grundorsakerna till allt strul med mjukvara, och i förlängningen hitta på bra lösningar på problemen. Lycka till!
